Klicka här för att se provkörningen!

Hyundai i10 lanserades som Sveriges billigaste bil i en tid när ingen längre (knappt) köper småbilar. Startpriset på 179 900 kronor är och förblir Sveriges billigaste och privatleasing inleddes på 1995 kronor, men har i skrivande stund höjts till 2 495 kronor.

Tanken med provkörningen var väl egentligen inte mer än att se vad man får för sina pengar; om marknadens billigaste bil är bra nog för att ha som bruksbil. 

I Sverige är vi bortskämda med mycket utrymme och vi har därför lagt oss till med vanor att ha mycket prylar. Som ibland ska fraktas hit eller dit. De årliga fjällresorna verkar vara utgångspunkten för bilköp för många svenskar. Två dagars användande får bestämma fordon för de andra 363 dagarna. Lite knasigt va? 

Om du som jag är född på 70-talet eller tidigare kommer du ihåg hur bilkörning kunde kännas, och i dag har vi vant sig vid komfortnivåer i vanliga bilar i klass med dåtidens lyxigaste fordon. Hyundai i10 är, trots sin storlek, långt mer komfortabel än du kan tro. 

Både utrymmen och komfort spelar stor roll i hur användbar en bil är. Går det som vuxen att sitta i baksätet? Kan du få med dig mer än en tandborste och ett par skor? Kommer du ha ont i kroppen efter att ha åkt mer än sju meter? Hyundai i10 levererar på alla punkter. Bagageutrymmet är adekvat för storleken och baksätet är fullt dugligt för vuxna. Jag är 186 centimeter och sitter hyfsat. En långresa skulle inte vara några som helst problem. Även i framsätet sitter du bra. Mittarmstöd (från nivå Advanced) som är skönt på långfärd och körställningen är förvånansvärt bra. Ljudnivån även i höga farter är mer än godkänd och det kan vi tacka de små däcken för. N Line rullar på sportiga 195/45 R16! Jag hade föredragit 185/55 R15 som sitter på utrustningsnivå Advanced.

Vi fick låna en i10 N Line (211 900 kronor) som är det "sportiga" alternativet. Basmodellen har 67 hästkrafter och N Line har hela 90 hästar! Förutom hästkrafterna får du 16-tumsfälgar, röda accenter och blanka backspeglar. Men effekten gör hela skillnaden. Tjänstevikten på 1,1 ton är behagligt lite och du kan kasta runt bilen lite som du vill. Trots sportdäck kan du få bakdelen att dansa ut i ett ställ om du släpper gasen i en kurva. Annars finns ju alltid handbromsen som kan hjälpa till! 

Jag är ett stort fan av i10 N Line. Den lilla motorn på 1,0 liter och tre cylindrar orrar fint och turbon gör att det skjuter på bra utan att du behöver varva som en galning. Nu är i och för sig en av poängerna med en busbil att du ska vrida ur den ordentligt, växla vid rödmarkeringen och kunna känna motorn inertia när du motorbromsar. Dagens jakt på effektivitet har tagit bort allt sådant. Det enda som händer om du växlar ner i i10 är att varvtalet höjs, någon retardation märks inte av. 

Well, jag gillar den ändå. Kanske är det på grund av bristen på analoga alternativ. Men rent objektivt funkar den mer än lovligt för 98 procent av alla mina behov. För de andra två procenten behöver jag en Audi A8 L och en Mercedes Vito Mixto ...